Money makes the world go what?

3,2 €. Det är väl inte så mycket? Det är jag tvungen att leva med tills nästa torsdag. Är jag på dåligt humör på grund av det? Nej, verkligen inte. Underligt nog så njuter jag av det. Ibland är det bra att vara fattig. Försöka lite leva på gränsen så att säga. Dessutom trycks det mera sedlar varenda dag, så det är väl ingen problem fastän jag inte har några nu. Dessutom så betyder det bara att någon annan har dem istället (Visserligen är det någon fet VD, men det skall jag inte gå in på destomer....).

En orsak till att jag njuter av att vara fattig är toligtvis det att jag vet att jag får pengar om några dagar. Det är nästan så att jag är glad över att inte ha typ kvällsjobb eller någonting liknande. Då skulle jag ha alltför mycket pengar och alltför lite tid. Mycket hellre har jag det motsatta. Pengarna jag inte förtjänar kommer på min konto ändå förr eller senare, men hur är det med tiden jag skulle ha satt på arbete? Det hör till sånt som jag aldri kan ta ut från någon bankomat. Då jag en gång spenderat min tid på att jobba, så kan jag inte få den tiden tillbaka för att använda det till någonting vettigare. Inte ens för pengarna jag tjänat! Om jag skulle ha 10€ i timmen, så skulle jag inte kunna senare traska till någon instans, gräva fram några tiolappar och säga att jag vill ha så och så många timmar. Dom timmarna finns inte längre. Varför skall man då vara olycklig på grund av pengar? Tid, eller snarare den tid vi förlorat, är kanske någonting värt att grubbla över. Fast det är egentligen också onödigt, den får vi ju inte tillbaka ändå!

Det där var bara en kort sak att kanske fundera över; pengar vs. tid, alltså. Nu ska jag lämna min minimala läsarskara med några ord om tid och pengar, som en vis man en gång skrev om vår lilla planet:

"
Far out in the uncharted backwaters of the unfashionable end of the Western Spiral Arm of the Galaxy lies a small unregarded yellow sun.

Orbiting this at a distance of roughly ninety-two million miles is an utterly insignificant little blue-green planet whose ape-descended life forms are so amazingly primitive that they still think digital watches are a pretty neat idea.

This planet has - or rather had - a problem, which was this: most of the people living on it were unhappy for pretty much of the time. Many solutions were suggested for this problem, but most of these were largely concerned with the movements of small green pieces of paper, which is odd because on the whole it wasn't the small green pieces of paper that were unhappy.

And so the problem remained; lots of people were mean, and most of them were miserable, even the ones with digital watches" -Douglas Adams