Om himlen skulle falla ner genom skyn.

Om himlen skulle falla ner genom skyn, kunde ingenting hålla oss vid liv.
I Afrika pratar man nämligen om stora träd, som med sina kronor håller upp himlen. Det är kanske någonting värt att tänka på i dessa tider. Vi tär på vår planet, vi hugger ner de stora träden som håller upp himlen. Vi fäller dessa livsviktiga träd och skogar utan eftertanke.

Men jag ler då jag tänker på framtiden. Jag tror. Jag tror att det kommer att ske förändring. Människor kommer att riva sig loss från våra nutida normvetenskaper: ekonomi och teknologi. Människor kommer att se det djupare i saker och ting runtom oss. De sjungande sanden i öst kommer inte att förklaras med fysik, utan fysiken kommer att förklaras med sången. Vi kommer att förstå att det faktiskt är de stora träden som håller himlen från att falla. Och att vi faktiskt måste ta ett steg framåt mot tänkande från det förflutna. Vi lever för första gången i en tid då vi måste gå bakåt för att komma framåt. Förut har vi haft möjligheten att utveckla teknologi och hårda vetenskaper för att förklara ting, för att fixa världen runtom oss. Nu är det dock inte så längre. Nu måste vi ta till humanoira, och till de ytterst naturliga onaturliga vetenskaperna. Vi måste helt enkelt börja tro på att det inte är vi som håller upp himlen, utan att det är de stora träden som gör det. Vi har varit som fiskar i vattnet, fiskar som inte kunde hitta vatten om man bad dem söka. Här i västvärlden förstår vi nämligen inte att varje sandkorn har ett namn, som man säger i Sahara.