Nyliberalism i skolningspolitik; vägen till utopi eller dystopi?

Efter att i mitt förra inlägg lite tangerat Finlands skolningspolitik, så måste jag ännu återkomma lite grann till det ämnet. Häromdagen stötte jag på en term som "nyliberalism". Termen var inträngd mellan rader där det pratades om skolsystem och skolning.Är det där kanske en term som får ens tankar till ett bättre skolsystem? till någonting helt nytt och revolutionerande i hela skolpolitiken? Jaa. Så är det väl. Men hur är det egentligen? Vi bombaderas av nya termer och ord varenda dag, men jag skulle våga påstå följande: för det mesta så står termerna för någonting helt annat än va som vi hoppas förstå av dem.

Vad liberalism står för är väl rätt så klart för alla, och efter att ha lite tänkt vidare så är det lätta att förstå vad som menas med liberalism i skolväsendet. Men efter att jag lite tog reda på vad nyliberalism står för så blev det rätt så klart för mig att det är bara en term som de hoppas att vi inte ska destomer fundera på. "Nyliberalism är väl någonting lite bättre än liberalism, och liberalism är ju bra. Det vet alla." NEJ! Så var inte fallet nu...

Skolningsvärlden, speciellt när det gäller universitet, har stått för liberalism, men tack vare denna Socialdarwinism (som jag skrev om tidigare) så har blodet börja koka i mina ådror. Efter att ha läst denna lilla sammanfattning så kan du fundera om det kanske är någonting som vi borde börja slåss emot.

Nyckelordet för liberalism är helt enkelt individen, och lite närmare bestämt individens rättigheter. Till exempel till en utbildning, som det i detta fall handlar om. Nyliberalism i sin tur ropar marknad. Detta borde redan få några klockor att ringa; är det verkligen marknad och marknadsföring som skolning handlar om?

Vad är då respektive två termers\tankesätts hållning till kunskap? Liberalism står för att en inivid skall kunna lita på saker, att han\hon ska kunna leva sitt liv på det sätt han\hon ser vara vettigt. "Luottamus, järjen mukainen elämä", som Jyrki Hilpelä formulerar det. Misstänksamhet är i sin tur nyliberalismens förhållande till kunskap. Visst i världen skall man ifrågesätta dogmer och se kritiskt på den information som delas ut (som till exempel när det gäller nyliberalism), men är det inte minst lika viktigt att kunna lita på någonting? Vad har en människa att ta i om hon\han inte kan lita på någonting? Speciellt ett litet barn; om barnet inte får ens lita på skolan, där hon\han borde lära sig, så finns det då ens en chans att barnet kan någonsin lita på någonting överhuvudtaget?

Nästa kontrastering: Värden, som jag anser vara det viktigaste delen av skolning och skolpolitik. Liberalism står för "frihet, jämställdhet, autonomi, respekt av olikheter", nyliberalism i sin tur står för "effektivitet, konkurrans". När det gäller skolning så tror jag INTE att effektivitet och konkurrans är så viktiga. Skolgång skall inte gå ut på att individer tävlar mot varandra; den elev som kan bäst marknadsföra sig, sälja en produkt, som i själva verket är de själva, och bara de bästa får möjlighet till bra skolning och framtid. Dethär är ren social-prostitution. Hur kan ett i-land ens tänka i sånahär banor? Jämför Socialdarwinism

När det gäller rättvisa så anser liberalism att det är viktigast av allt, medan nyliberalismen hävdar "inte så viktigt. Marknaden sköter detta", alltså helt enkelt "skit i det, de svaga ska ändå dö ut.".

Individens roll? Kort och konsist; Liberalism: medborgare, människa Nyliberalism: Kund, företagare, marknaden definerar.

Motiven för verksamheten? Liberalism: individens utveckling, en god människa. Visserligen så är dessa rätt så odefinerade termer, men det låter ändå bättre än "överlevnad och anrikning, d.v.s. att bli rik.

Efter att ha läst på en stund så kom det till och med fram vad dessa två antiteser anser om skolning. Liberalismen hävdar att det är "en väsentlig del av ett bra liv". Nu talar vi alltså inte i dom banorna att alla borde vara minst doktorer och att en vanlig arbetare skulle vara värd noll. Utan nu handlar det helt enkelt om grundskolning, och utveckling. Nyliberalismen anser skolning vara en investering och konkurrensfaktor.

Det är rätt så sjukt att demokrati, som liberalism till en viss mån står för, har blivit en ekonomisk term i nyliberalism. Hur långt ska allt detta gå före människor börjar vakna till och fundera om konkurrans, marknadsföring, profil och pengar är det viktigaste? Om det nu redan lanseras termer för att föra våra tankar till annat så vet vi att folk började anske ana att det är påväg mot någonting sämre, när det gäller skolning. Men är det så lätt att man tar en gammal term som liberalism och tilläger ett ny- så har man en term som kan stå för helt annat och få människor att tro att den utveckling de varit rädda för har avtagit? Hoppas inte.