mördare och moralbloggar.

Jag hatar moralbloggar. Bloggar där någon säger att man ska göra si eller så. Där någon verkligen tror att det hjälper att säga till någon att det här är rätt och det där är fel. Det är är helt klart att man ska försöka få folk att förstå saker, men det lyckas inte genom att säga hur människor ska göra, utan helt enkelt genom att försöka få människor att fundera på saker själva. Ge dem en insikt i deras egna tankar och moral. Det är väl ingen nyhet att om du får en att ändra på sig utan att de själv har 100 procentigt tänkt ut saken, så kommer nästa som säger totalt motsatta av det som du sa få personen att tänka det totalt motsatta av det som du sa. Fastän jag hatar moralbloggar, som bara får en att skratta + göra det totalt motsatta så får ni läsa en precis sådan just nu.

Under sommarens gång har jag blivit så många gånger arg över människor som måste på något vis låtsas vara så himla korrekta och etiska. Allt började då jag var i dom norra delarna av våran kära planet. Vår grupp besökte ett museum, som var mestadels en byggnad som var fullpackad med sälskinn. Det var några ord som ekade hela tiden i salarna “oih, voi stackars lilla, hur kan någon göra sådär”. Det var alltså hemskt med uppstoppade djur som hade blivit dödade. Dödade för att mördaren behövde skinn eller kött för att överleva i dom karga förhållandena. Fast, egentligen var det inte själva mördandet som var problemet, utan snarare det det faktum att sälar är söta. Sälar är så söta djur så ingen får döda dem. “Vad i helvete?”, kan man fråga sig. Ska vi verkligen börja mäta hur söta djur är och på basis av det bestämma om de får leva eller inte. Skulle själv ha haft lust att fråga hur söt ifrågavarande personers skor hade varit för ett år sedan, eller biffen som de åt dagen innan. Att fråga det skulle jag ha haft rätt till. Egentligen skulle det ha varit min skyldighet, mest för att de som bar skorna och åt biffarna inte enligt mig var tillräckligt söta för att leva. De var helt enkelt frånstötande. Men en snäll hippiesjäl som jag är, så lät jag dem leva. Fast jag troligtvis kommer att göra en chopping-spree strax de blivit för gamla för att vara till någon nytta. Men om ålderdom och onödighet får ni läsa en annan gång...

Nuförtiden behöver vi inte sälskinn och valkött för att överleva. Men det har funnits tider då det verkligen har varit behov av det. Och att gå runt och tro sig vara en bra människa p.g.a. såpass “etiska” åsikter är precis lika skenheligt som dom jävla vegetarianerna som är så djurkära att de inte köper kött, men om någon bjuder så äter de nog. Alltså va!? Som motivering har de, att om de inte köper kött, så tillverkas det snart inte så mycket av den och djuren kommer att må bättre etc. en story som alla föstår. Men vad är det för skillnad om de köper det eller tar emot det av någon? Men det är någonting jag ännu klarar av. Men sedan då det finns sådana som inte äter kött, och pratar om hur hemskt det är, men efter en kväll på krogen kan de lätt köpa en hamburgare. En hamburgare! Snabbmat är det värsta av allt. Det är precis dit all den kött som kommit från boskap som inte duger ens till mat för att de har blivit så dåligt behandlade hamnar. Tror på allvar att man kan med bra samvet köpa 20kg finskt kött från en butik om man lämnar bort dendär ena hamurgaren. Det får rentav blodet att koka i mina ådror. Klart människor ska få äta snabbmat och vad de vill, men att öppet moralisera om köttindustrin efter att ha några dagar eller timmar tidigare ätit snabbmatskött är rentav löjligt. Hur kan någon ens ta sådana moraltantor på allvar? Samma sak gäller människor som äter ekologisk och vegetarisk mat mest för att de anser sig själva må så mycket bättre av det. Om deras soja och ekologiskt odlade morötter fraktas från andra sidan jorden så är såklart ingenting att prata om. Så länge de mår bra så får väl slavarbetarna och naturen fast dö ut, för att ekologiskt och hälsosamt ska det vara. Och jag tänker inte ens börja prata om vatten som fraktas från pyreneérna.

Ännu före jag slutar min “jag hatar er alla”-blogg så tänker jag tangera en annan kostrelaterad ämne; “hälsosam” mat. Goji-bär, soja, det ena och det andra, är någonting som människor tydligen måste äta för att må bra. Det har i sig alla typer av vitaminer och näring som en människa någonsin kan behöva. Eller det kan man läsa på internet och produktbeskrivningen. Men tror någon verkligen att en skild människoras som lever i helt olika förhållanden och har helt olika åsikter, helt olika sjukdomar, helt olika immunförsvar och helt olika allting kan på allvar anses må bättre av sådant som inte ens växer där de blivit födda och bott sedan urminnes tider, där evolutionen i miljarder av år har slipat människan och naturen runtom till att stöda varandra, där kroppen har format sig enligt naturen.... tror ni att den varelsen behöver några bär från Kina för att må bra? Bara för att det dom senaste 50 åren har varit så populärt med nya intressanta kostvanor så betyder det inte att det är något fel på finländsk kost!

Nu tänker jag sluta opponera mig själv genom att skriva någonting jag inte gillar och låta er igen tänka själva.

ps. att skriva om någonting man inte gillar kan vara guld värt. Ibland måste man helt enkelt göra saker man inte gillar. Welcome to life on planet earth.


pss. I nästa inlägg ska jag diskuter vänskap, så det blir lite mjukare och gosigare då.