Nuförtiden vet man att dom sjungande sandens sång inte är Gudar som pratar till en. Det finns en vetenskaplig förklaring: Sandkornen är formade och ordnade på ett sådant sätt, att då vinden blåser genom dem så bildar de ljud. Hur kunde vi någonsin tro att det skulle vara någonting övernaturligt i det hela. Som tur är, så har vi nu fått slut på de eviga och onödiga gudasagorna och legenden som funnits i länderna i århundraden, om int t.o.m. i årtusenden.

Men hold on a minute!

Vilken nytta har vi av att förstöra en hel kultur med vår behov att förstå och förklara alla fenomen? Är vi faktiskt så osäkra på oss själva att vi måste ha förklaringar till allt? helst vetenskapliga sådana. Krävs det verkligen en så bra ordning omkring oss? Visar inte det bara att vi är själva i så stor oordning att vi måste kompensera det genom att förklara alla fenomen runtom oss, ha ordning på allt? Ja, anser jag, men vad säger du? Tänka sig att denna narcistiska och kyniska ras har faktiskt börjat inbilla sig att man kan, och måste, förklara allt. Det kommer alltid att finnas saker vi inte kan förklara! "Ingenting är nytt under solen" tolkar jag oftast som "Allting är nytt under solen".

Då det gäller vetenskaper som vi kan förklara med sk. hårda vetenskaper så säger alla läroböcker att det alltid finns en normvetenskap. Med det menar man en vetenskap som sätter normen för alla andra. Som exempel så var religion en lång tid en normvetenskap. Nu är det kanske teknologi eller kanske t.o.m. ekonomi som är det. Kanske det här är någonting vi borde tillämpa i lite större grad? Kanske dessa normvetenskaper är bara delar av en större normvetenskap? Kanske trenden nu bara råkar vara den att vi måste förklara alla fenomen på ett förståeligt, och framförallt naturligt sätt? Men går det? Knappast. Vem säger att det naturliga är bättre än det onaturliga, paranormala? Vem kan bevisa att det är sandkornens och vindens fysiologi som rår över ljudet, eller sången som det förut kallades? Det kan likväl vara helt tvärtom; Gudarnas sång rår över fysiologin. En ekvation kan ses på från två håll, fastän lösningen är den samma. Att vi nu under några av dom senaste århundraden har bestämt oss för att den stora normvetenskapen är realistiska förklaringar betyder det inte att vi har rätt. Det är bara en sätt att se på saken. Alla vet ändå innerst inne att vi aldrig kommer att kunna förklara allt som pågår runtom oss. Vi har ju t.ex. satt foten på månen, men vet inte vad som gömmer sig några kilometer under havsytan. Allt är relativt. Så är även ljudet från sanden och vinden.

Vi har lärt oss att flyga som fåglar på himlen.
Vi har lärt oss att simma som fisk i vattnet.
Men vi har inte lärt oss att vandra som människor på jorden.

Jag vågar påstå att det är inte ett ljud. Det är sång!